Varför intalar man sig själv till att släppa allt och glömma något/någon som är viktigt? När man innerst inne vet att det inte går. Det är som när man är kär i någon. Alla säger att man ska ge upp och skita i personen och jag förstår inte dom som gör det. För då får man ju aldrig veta? Tänk om dom hade försökt lite hårdare, hållt ut lite längre och det kanske gått tillslut. Men då gav dom upp. Tjejer fungerar dock inte likadant som killar. Killar kan hålla kvar tjejer fast dom aldrig blir tillsamans, för dom vet vilken bra tjej det är men dom vill inte ha henne ändå inte förlora henne till någon annan för dom vet hur fantastisk hon är. Medans tjejer är öppna och blir sårade för minsta lilla. Fast det kan vara tvärtom ibland också. Men det var som en kille jag och johanna stötte på i city för någon månad sen, han var så klok.
" En dag står ni där framför någon, du framför han och han framför dig, ni kanske inte vet då att det kommer att bli ni men ni känner innerst inne att det finns något, ni dras till varandra. Han kommer skynda sig så snabbt han bara kan till dig och du till han, men ni vet inte om det. Sen kommer dagen då det blir ni så stressa aldrig med någonting, det kommer bara att hända men någon dag komemr ni stå där framför era rätta "